Med tanke på den senaste tidens mediala intresse för armerad autoklaverad lättbetong (RAAC) överväger Sedgwicks grupp för ansvarsskador vilka de potentiella problemen är och vilka de nuvarande ansvarskonsekvenserna kan vara.
Vad är RAAC?
Autoklaverad lättbetong (AAC) skiljer sig från vanlig tät betong genom att den inte har någon grov ballast och tillverkas i fabriker med fin ballast och kemikalier för att skapa gasbubblor och värme för att härda massan.
Det är relativt svagt och har låg förmåga att utveckla bindningar med inbäddad armering. Det användes i två huvudformer av konstruktionselement: lätta murverksblock och konstruktionsenheter (t.ex. takplankor, vägg- och golvenheter).
När armeringen används för att bilda strukturella enheter appliceras en bituminös eller cementlatexbeläggning på armeringen innan plankorna gjuts för att skydda armeringen mot korrosion. Armeringsnätet förs sedan in i formen och den flytande AAC-blandningen.
RAAC användes i skolor, högskolor och andra byggnadskonstruktioner från 1950-talet till mitten av 1990-talet. På den tiden ansågs det vara effektivt, lätt och billigt, men RAAC har följande inbyggda systemiska problem:
- RAAC-paneler har låg tryckhållfasthet, cirka 10-20% av traditionell betong, vilket innebär att skjuv- och böjhållfastheten är reducerad. Vattenmättnad kan ytterligare påverka denna hållfasthet.
- Den är mycket porös och har hög genomsläpplighet, vilket innebär att stålarmeringen i panelerna är mindre skyddad mot korrosion (rost) än stålarmering i traditionell betong.
- Armeringen i RAAC-skivorna är inte lika väl förankrad i den omgivande betongen. Den dominerande anslutningen sker via sekundär armering (tvärgående armering).
- Den är luftad (ser "bubblande" ut) och innehåller ingen "grov" ballast, därför är den mindre tät än traditionell betong - cirka en tredjedel av vikten.
- RAAC har reducerade "styvhetsegenskaper" vilket resulterar i höga förskjutningar, nedböjningar och nedböjningar.
- Bärigheten hos plankor är ofta otillräcklig jämfört med dagens standard, vilket utgör en betydande risk.
- Begränsad kvalitetskontroll under tillverkning och installation innebär en hög grad av variabilitet mellan panelerna.
RAAC-paneler har material- och konstruktionsbrister som gör dem mindre robusta än traditionell betong. Detta ökar risken för strukturella fel som, vilket den senaste tidens medieintresse har visat, kan vara gradvisa eller plötsliga utan föregående varning.
Historia
År 1996 publicerade Building Research Establishment (BRE) ett informationsdokument där man konstaterade att kraftiga nedböjningar och sprickor hade identifierats i flera RAAC-takplankor och att det fanns tecken på att armeringskorrosion hade påbörjats:
"Hittillsfinns det dock inga belägg för att RAAC-plankor skulle utgöra en säkerhetsrisk för byggnadsanvändare. Detta dokument beskriver de svårigheter som uppstått i samband med användning av RAAC-takplankor konstruerade före 1980. Det ger vägledning för identifiering och inledande bedömning av dessa i byggnader. Det föreslås att tak med RAAC-plankor, som konstruerades före 1980, inspekteras och att deras skick bedöms. Även om inga specifika exempel på alltför stora nedböjningar av golv har rapporterats, kan det vara klokt att inspektera RAAC-komponenter i golv".
Detta följdes 2002 upp med ytterligare information om prestandafrågor, laboratorietester och råd om inspektion.
Standing Committee on Structural Safety (SCOSS) varnade också för problemet i SCOSS:s tolfte rapport 1999 (se avsnitt 3.5 Armerad autoklaverad lättbetong). Sedan dess har det skett försämringar, eventuellt effekter av underhåll eller renovering, eller en förändring i miljön, som alla kan ha en negativ inverkan på långsiktig prestanda.
Det dåvarande utbildningsdepartementet (DfE) bad BRE att inspektera flera skoltak i Essex. Resultaten rapporterades i BRE:s informationsdokument IP10/96. I denna rapport, som var begränsad till RAAC-plankor konstruerade före 1980, drogs slutsatsen att "det hittills inte finns några bevis som tyder på att RAAC-plankor utgör en säkerhetsrisk för byggnadens användare". DfE skickade en varning till alla skolor där man hänvisade till informationsdokumentet och rekommenderade inspektion och bedömning av tak med RAAC-plankor. Som ett resultat av detta inspekterade Essex County Council cirka 60 skolbyggnader, och BRE:s undersökning visade därför inte att SCOSS behövde undersöka ämnet vid den tidpunkten.
I december 2018 uppmärksammade DfE och Local Government Association fastighetsägare på ett nyligen inträffat fel i en byggnadskomponent i en fastighet som byggts med RAAC. I maj 2019 gick SCOSS ut med en varning för att understryka de potentiella riskerna med sådana konstruktioner, med fokus på ett haveri i en skola i drift. Kollapsen kom utan förvarning.
DfE utfärdade därefter ytterligare en vägledning i augusti 2023 efter ytterligare kollapser.
Förvaltning
När en lokal identifieras som potentiellt innehållande RAAC - eller om det råder osäkerhet - bör en lämpligt kvalificerad byggnadsinspektör eller byggnadsingenjör med RAAC-erfarenhet bekräfta om RAAC förekommer.
En första inspektionsprocedur, som beskrivs i BRE:s informationsdokument IP 10/96 från 1996 - Reinforced Autoclaved Aerated Concrete planks designed before 1980, innebär att man ska inspektera bjälklaget på eventuella RAAC-plankor för att se om det finns tecken på överdriven nedböjning och inspektera taket ovanifrån för att se om det finns tecken på regnvattensamlingar. Om dessa tecken finns kan takets bärande plankor vara av RAAC-konstruktion; det kan också betyda att en annan form av konstruktion inte uppför sig som förväntat. Inspektioner ovanifrån bör göras från en säker plats (t.ex. en närliggande utsiktspunkt, drönare, mobil arbetsplattform, byggnadsställning).
Om RAAC-plankor har identifierats bör en ägare/byggnadsansvarig vidta följande åtgärder:
- Utför en riskbedömning. Användningen av utrymmet under taket påverkar riskbedömningen; ett klassrum innebär en högre risk än en butik. Om det råder tvivel om plankornas strukturella lämplighet och/eller om det finns tecken på vatteninträngning är det lämpligt att överväga att byta ut dem. Användningen av utrymmet under taket kan behöva avbrytas tills taket har förstärkts eller bytts ut.
- Överväg den långsiktiga planen för RAAC:s tak. I vissa fall kommer det att vara nödvändigt att byta ut taket. I andra fall kan det vara motiverat med regelbundna inspektioner och att föra register för att lätt kunna bedöma eventuella betydande förändringar i beteendet.
- Fråga underhållspersonal, fastighetsskötare, entreprenörer och andra som har tillgång till byggnaden om det finns vattensamlingar på taket, takläckage, sprickor på undersidan av platta tak eller andra tecken på försämring.
- Kontrollera med samma personer om eventuella ytbeläggningar som kan påverka takets belastning. Detta inkluderar att kontrollera om en avjämningsmassa användes för att återskapa takfallet innan tätskiktet byttes ut.
- Kontrollera färgen på takbeläggningen; om den är svart kan det tyda på ökad känslighet för termiska effekter.
- Se till att all personal vet att de ska rapportera eventuella läckor, sprickor eller andra potentiella defekter.
- Om det sker plötsliga förändringar (t.ex. hörbara sprickor, kraftigt ökat vattenintrång, observerbar nedböjning) ska området omedelbart spärras av. Detta gäller för alla typer av konstruktioner.
- Alla sådana observationer kan vara varningssignaler; sök experthjälp från en lämpligt erfaren auktoriserad konstruktionsingenjör eller auktoriserad byggnad.
Ansvar
De potentiella skyldigheter som kan uppstå om man upptäcker RAAC i en byggnad uppstår inte bara på grund av att RAAC finns där. RAAC utgör endast en risk i specifika situationer. När RAAC har identifierats måste den inspekteras av en kvalificerad byggnadsinspektör eller byggnadsingenjör för att bedöma risken för kollaps och hur den ska hanteras eller förebyggas.
Om RAAC inte identifieras och risken inte bedöms och hanteras på ett adekvat sätt uppstår ett potentiellt ansvar. Ur den ursprungliga installatörens perspektiv, eller för andra i byggentreprenadkedjan, är ansvaret förknippat med deras kunskap om den risk som RAAC utgör. Skadeståndsansvar från den ursprungliga installationen är för det mesta preskriberat, trots detta kunskapsförsvar.
DfE är den myndighet som bäst kan ge råd och rekommendationer om hur man ska gå tillväga när RAAC identifieras.
Den senaste tidens publicitet kring RAAC innebär att det nu måste anses föreligga ett kunskapsläge. Om en fastighetsägare eller förvaltare känner till, eller rimligen borde känna till, förekomsten av RAAC på en plats, har de följaktligen en skyldighet att varna för förekomsten och den risk som den utgör, och att rekommendera att en undersökning av tillståndet genomförs. Det finns också en skyldighet att varna för och bekräfta eventuella nödvändiga undersöknings- och avhjälpandeåtgärder.
Sammanfattningsvis:
- Enbart förekomsten av RAAC kommer inte att skapa ett ansvar.
- Framtida underlåtenhet att identifiera och varna kan potentiellt leda till skadeståndsskyldighet.
- Ursprungliga byggherrar och underleverantörer är nästan säkert preskriberade enligt lag.
Läs mer > Kontakta kontakta [email protected].
Etiketter: Utbildning, Ansvar, Ansvarsanspråk